Const Literary (P)review – att använda sig av stödsystemen

Vi har en nystartad litteraturtidskrift som kallar sig Const Literary (P)review, och som enligt redaktionella texten i nr 1 kom till på följande sätt, genom ett mail skickat från New York Public Library:
”Borde vi inte göra en egen litteraturtidskrift, du och jag?”
Och så svaret, från ett ölcafé i Köpenhamn:
”Vi gör det”.
[Mailväxlingen mellan tidskriftens grundare Ida Therèn och Maria Mårsell.]

Det står också att de tagit fram och finansierat tidskriften själva. Detta därför att de saknade ett forum för nyskriven svensk skönlitteratur.

Då kan man väl tillägga att tidskriften Komma var just ett sådant forum, men tvingades lägga ner 2010 på grund av halverat tidskriftsstöd från Statens Kulturråd.

Hur tänker sig då Const Literary (P)review sin fortsatta verksamhet? En fortsatt utgivning under kommande år är annonserad i tidskriftens första nummer.
Tänker man sig att söka tidskriftsstöd så småningom? Enligt reglerna måste man i såna fall först producera fyra nummer som man bifogar ansökan, tidskrifterna ska vara utgivna under de senaste tjugofyra månaderna. Det handlar alltså enligt nuvarande regler från Kulturrådet om att man måste finansiera de första tidskriftsnumren själv, för att därefter, eventuellt, kunna få tidskriftsstöd. Tänker sig CLP en sådan mödosam väg, för att långsiktigt kunna finnas med bland de svenska kulturtidskrifterna?

Nej, uppenbarligen inte. Tvärtom annonserar man glatt på sin hemsida att man nu har fått litteraturstöd, vilket är ett helt annat stödsystem avsett för just bokutgivning. Är då CLP att betrakta som en bok (kanske en antologi?) snarare än en tidskrift?

Nej, inget i mottagandet tyder på det. Alla har välkomnat den som just en ny skönlitterär tidskrift. (Se till exempel vad sajten Unga böcker skriver, och jämför artiklarna i deras lilla länklista.)

Eftersom CLP får litteraturstöd i storleksordningen 35.000 kr motsvarar det att gå in i tidskriftsstödet på nivån 150.000 kr (för fyra nummer), vilket sällan eller aldrig händer. Det verkar följaktligen som om redaktörerna väljer och vrakar bland stödsystemen för att välja det som är ekonomiskt mest fördelaktigt för dem, och visst är det en svår konst, att få ut något av systemet. Det brukar åtminstone vara det, endast 40 procent av ansökningarna om litteraturstöd beviljas.

*

Även jag kastade mig över det första numret av CLP för att läsa framförallt Lidija Praizovics text om kontroverser under ett år på Biskops Arnö. En väldigt bra och levande text! Resten av numret känns som om man kan både ha och mista, för mycket skrivarkursprosa och skrivarkurspoesi, helt enkelt. Lidija Praizovic kritiserar åtminstone sin skrivarkurs, vilket förvandlar texten till något annat och betydligt mer spännande.

Beträffande det tombolaartade systemet för litteraturstöd skrev jag om det redan 2007, inte mycket har förändrats sedan dess, förutom att referensgruppen (arbetsgruppen) har utökats och namnen bytts ut. Besluten verkar däremot ha blivit mindre transparenta, eftersom det inte står några summor angivna i bidragsbesluten för litteraturstöd. Kulturrådet lägger bara ut ett minimum av information på sin hemsida.