2017-05-29

En av årets bästa diktsamlingar är här redan nu

Många av oss har väl en känsla av att tiden går snabbare och snabbare. Till en del kan det ha att göra med stigande ålder; den som blir äldre tenderar att uppleva att tiden accelererar. Men det har också att göra med samhällsutvecklingen; är det inte allt flera saker som vi förväntas göra snabbare nuförtiden? Tempot i arbetslivet har skruvats upp.

(Finns det något utanför tiden?)

Emil Boss nya diktsamling ”Acceleration” (Bokförlaget Lejd) handlar om dessa frågor, bland annat. Tidmätningens roll är central. Diktsamlingen börjar med att slå fast ”det finns etthundrasextioåtta timmar per vecka”. Det är kring dessa timmar som striden står. Åtminstone de timmar som vi ägnar åt arbete.

Arbetsgivaren har ord för den där onödiga tidsåtgången på arbetet, den som inte gynnar kapitalet, den som inte skapar mervärde. ”det finns gångtider och ställtider” ”det finns ledtider och väntetider” Feltider och kötider ingår också där, liksom det ingår i dikten.

Det finns flödesscheman över hur personalen rör sig i butiken (det rör sig om anställda i detaljhandeln, så småningom lär vi oss också mera om Systembolaget för att vara mera specifik), boken inleds med ett sådant. Där avslöjas hur tiden går åt till ”onyttiga” saker när personalen cirkulerar mellan hyllorna i ibland tidskrävande omvägar.

”Acceleration” är både en långdikt (dock uppdelad i flera nivåer) om hur jaget svarar på kraven och den ökande övervakningen på arbetet och en kollektivdikt om värmen människor emellan – som råkar befinna sig på arbetet. Jag tycker det är lysande samhällskritisk dikt. Det starkt konceptuella draget (bland annat kan man köpa med en kvittorulle och läsa dikten i den formen) tar jag bara till mig i den mån det gynnar diktupplevelsen. Ingen konceptuell dikt är väl oläslig, däremot kan man fråga sig om det är mödan värt att läsa samma dikt som finns i bokform även på kvittorulle.

1 kommentar :

Andreas Björsten sa...

Visst är det en rolig, opraktisk idé att ge ut dikten som kvittorulle, men jag föredrar den i bokform ;-)