Mänskliga mått i minnet

Det var i Dublin.
James Joyce fyllde hundra det året.
Jag hade till en början ingen tanke på det.
Jag var ung.
Taxichauffören upplyste mig:
”Om du vill lära känna oss
ska du läsa Dubliners”
Han sa inte:
”Undvik Ulysses”
men kanske hörde jag det mellan raderna.
Allt sedan dess har jag gillat
böcker med mänskliga mått.
Människor kan ändå sträcka sig rätt högt
och sjunka ganska lågt.
Det här var för trettiofem år sedan.
I år fyller James Joyce 135 år
medan jag fyller 58.
Whisky har jag slutat med.
När ska jag ha råd att återvända till Dublin?